Ny artikel: Kan behandlingsvåtmarker möta framtidens EU‑krav på avloppsrening?

Industridoktorand Ashley Halls senaste artikel i Water Science and Technology undersöker detta.

Behandlingsvåtmarker används i stor utsträckning i Europa för rening av gråvatten. Samtidigt innebär det reviderade EU‑direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EU 2024/3019) skärpta krav på näringsämnen. Det väcker frågor om våtmarkernas förmåga att klara framtida gränsvärden – särskilt när intresset ökar för större anläggningar över 1 000 personekvivalenter (PE) och för återanvändning av renat gråvatten. För återanvändning krävs dessutom att utsläppskraven i EU 2024/3019 uppfylls, enligt EU:s förordning om vattenåteranvändning (EU 2020/741).

För att undersöka detta följdes fyra behandlingsvåtmarker för gråvattenrening samt en referensvåtmark för blandat avloppsvatten under 18 månader. Samtliga våtmarker uppnådde konsekvent halter av löst COD under 50 mg/L, vilket är väl under det strängaste gränsvärdet på 125 mg COD/L.

När det gäller näringsämnen var resultaten mer varierande. Tre av våtmarkerna klarade gränsvärdet för totalkväve på 6 mg N/L. För totalfosfor var det endast två anläggningar – de som använde fosforadsorberande material – som uppnådde kravet på 0,5 mg P/L.

Reningsprestandan kunde inte tydligt kopplas till hur flödesvägarna var utformade. Däremot hade lägre kvävebelastning och användning av fosforadsorberande material ett tydligt samband med bättre utgående vattenkvalitet. Faktorer som systemens ålder och påverkan från grundvatten visade ingen entydig effekt.

Sammantaget visar resultaten att behandlingsvåtmarker kan uppfylla EU:s framtida krav för gråvattenrening. För att klara kraven på näringsämnen kan det dock krävas mer riktade designstrategier, särskilt för kväve- och fosforavskiljning.

Läs hela artikeln.

Tillhör projekt

Rening av källsorterat gråvatten för låga utsläppskrav med MBBR och horisontella filter